Skjul har än så länge ingen given plats i arkitekturhistorien. Kanske är det rentav den
minst ansedda byggnadsformen av alla. Hur det än är med den saken – föreningens väderbitna, petroleumblå skjul framhålls här som arkitektur när den är som allra bäst.
Vad vackra de är. Var och ett av dessa representerar ett litet paradis på jorden som någon byggt upp.
Skjulens tid är nu. Hög tid att Stockholms stadsmuseum börjar k-märka skjul.
Visst passar de fint i miljön både sommar och vinter
Måste bara småle lite grann! Det ena skjulet tror jag är redan ”K-märkt”, men det andra tycker jag är ett gränsfall….
Hur som helst så ska det inte finnas några ”skjul” i koloniområdet enligt kommunens senaste föreskrifter. De som finns där ska tas bort när den nuvarande lottägaren säger upp sitt medlemskap.
Men vi får fortfarande bygga pergola (enligt ritningen i ”Välkommen som odlare…” ) och de brukar ju bli fina också. Förstås målad med falurödfärg som passar så bra mot grönskan och som vi i föreningen förordar.