Föreningen odlar på mark som i långa tider legat i Spånga socken och hört till Råcksta gård. Mellan herrgården och Råckstavägen låg fram till slutet av 1950-talet en betydande trädgård. Trädgården uppfördes av myntmästare Anders Strömner som var ägare till Råcksta gård mellan 1691 och 1730. Den siste trädgårdsmästaren på Råcksta var Anders Swärd som arrenderade trädgården 1940-1957. Den omfattade då 12 500 kvadratmeter.

Ett par åldriga fruktträd är allt som i dag vittnar om gårdens månghundraåriga odlingstradition och när Vällingby parkstad nu uppförs kommer de sista spåren att försvinna under områdets nya portalbyggnad.

Råcksta gård
I ett arrendekontrakt från 1780-talet framgår att trädgården då innehöll 48 äppelträd, 7 päronträd, 14 plommonträd, 75 körsbärsträd, 84 vinbärsbuskar, 55 krusbärsbuskar, 75 st ”av diverse sorter små träd vid det stora päronträdet”, 8 sparrissängar. I arrendet ingick även ett kolland samt ett pepparrotsland. Pepparrot och kål var vid sidan om vitlök allmogens mest odlade grönsaker under 1600-talet.

”Av den första skörden sparris måste mäster Holmquist utan betalning leverera fyra eller femhundra till ägaren. Allt som ägaren i övrigt ville ha från trädgården skulle betalas efter överenskommelse. Arrendatorn var också skyldig att i första hand erbjuda ägaren att till gångbart pris köpa sådant som syntes bli sällsynt i trädgården” (Källa: Råcksta Gård – Från Lilliencrantz till Vattenfall, Nils Forsgren, 1984).

”Enligt kontraktet hade herrskapet rätt att oförhindrat spatsera i trädgården. Arrendatorn å andra sidan hade rätt att använda gårdens ekstockar ‘då han har nödigt att sjöledes transportera trädgårdssaker till staden och Drottningholm; dock att altid därom tillfrågas wid Gården innan den tages, på det man wet hwar den är. Höste tiden kan han ock någon gång i samma ärende och med lika wilkor få låna Båten'” (Källa: Spånga sockens historia, Nils Staf, 1966).

Ett par åldriga fruktträd mellan herrgården och Råckstavägen är allt som numera vittnar om Råcksta gårds månghundraåriga odlingstradition.

Stora Ängby
Halvannan kilometer öster om Råcksta gård ligger Stora Ängby – i dagligt tal ofta kallat Ängby slott. Även Stora Ängby hade en betydande trädgård och i samband med en försäljning av slottet år 1685 beskrevs trädgården på följande sätt: ”Till gården är en vacker trädgård med frukt av 40 äpple, päron och bergamotträn, som redan bär frukt… Vid gården är också två vackra ruddammar med rudor som salig fru Anna Cruus låtit gräva” (Källa: Bromma Hembygdsförenings årsbok, 1973 och 1979).

Hässelby slott
Dryga två kilometer väster om Råcksta gård ligger Hässelby slott. Här hyste Gustaf Bonde ”en särskild kärlek till hortikulturen och kunde sedan han 1739 dragit sig tillbaka från alla offentliga arbeten ägna mycken tid åt att utveckla trädgården. Detta vet vi en hel del om tack vare hans 1742 påbörjade Hässelby trädgårds book. Av denna framgår att 1709 års hårda vinter endast skonade 9 av de 600 fruktträden. 1719 importerade han 650 fruktträd från Hamburg och nya fruktträd hämtades nästan årligen från Holland, Frankrike och England… Trädgårdsmästaren Joh. Frid. Ohrm vårdade under 1730-talet … inte mindre än ett 50-tal fikonträd och dessutom lagrar, mullbärs-, citron- och pomeransträd, kaffebuskar, muskot och ananas i orangeriet. Fruktträdgården utgjorde en helt unik pomologisk samling med inte mindre än 53 äppelsorter, 129 päron-, 31 plommon- och 53 körsbärssorter. Mot terrassmurarna odlades persiko- och aprikosträd. Denne trädgårdsmästare uttalade någon gång att farligast för frukt och bär var tre F, nämligen Foglar, Fröknar och Främmande…

Det gick åt så mycket gödning till trädgården att gårdens egen produktion av spillning inte förslog. Greven lät då bygga en farkost, ‘Stora dyngbåten’, som varje dag under sommarhalvåret for i skytteltrafik till staden och hämtade mustig näring till odlingarna” (Källa: Hässelby slott – en lång historia, Torbjörn Forsell, Hässelby Hembygdsförenings Skriftserie Nr 10, 2008).

Hässelby slotts orangeri är inte bevarat men det orangeri som uppfördes på 1740-talet i Åkeshovs slotts trädgård står fortfarande där och är renoverat med varsam hand. Arkitekt är troligtvis Carl Hårleman som vid denna tid arbetade med en ombyggnad av slottets huvudbyggnad.

”Ett orangeri var höjden av raffinemang och förfining, någonting för kungar och adelsmän, men ibland även för välbeställda borgare. Pomeranser, apelsiner och citroner vid middagsbordet gav minst lika mycket prestige som rysk kaviar, ostron och fransk gåslever idag… Citrusfrukterna var huvudnumret i orangeriet, inte minst glänste pomeransen… Syltade pomeranser eller pomeransskal samt pomeransmarmelad, liksom bakverk som pomeransbröd … är bara några exempel på äldre tiders kokkonst” (Källa: Köksträdgårdens historia, Marie och Björn Hansson, 2011).

Råcksta gård, Hässelby slott, Åkeshovs slott – många av koloniträdgårdsföreningarna i Västerort står idag för kontinuiteten i en flera hundra år gammal odlingstradition.

Ovan: Kongl. General Landtmäteri Contoirets karta över Bromma socken från 1829. Kartan visar två viktiga färdvägar: I norr den äldre vägen från Bällsta till Tyska botten och den nyare från Kungsholmen till Kärsön (nuvarande Drottningholmsvägen), som anlades genom Gustav III:s initiativ.